Lyssna
Lyssna
Skriv ut
Dela

Område C. Sydvästra Lidingö

Söder om Stockholmsvägen och Vallen/ Väster om kyrkogården, Hersby åker och Kottlavägen

​Till detta området kommer du om du åker med de flesta bussar som går runt på Lidingö. Ta dig fram med cykel för enklast framkomlighet.

Här hittar du tre kulturvandringar:

"Krogen, kvarnen och "kungens" gård"PDF (pdf, 1022.2 kB) (från Kyrkviken till Ekholmsnäs)

"Tillbaka till Raoul Wallenbergs rötter"PDF (pdf, 1.1 MB) (går från Mölna till Gångsätra)

"Villastäder och Carl Milles"PDF (pdf, 1.2 MB) (från Torsvik i område A till Mosstorp)

Karta över område C - sydvästra Lidingö

Utmärkta platser på kartan

1. Baggeby gård

Baggeby gård F Malmberg 1908

Baggeby gård. Foto F Malmberg 1908.


Baggeby tillhörde Lidingös mindre gårdar och var som många andra gårdar på Lidingö anlagd på medeltiden. Baggeby gård nämns i skrift 1498. Förutom jordbruk med kreatursskötsel var fisket i Saltsjön ett betydelsefullt näringsfång för gårdens folk. På en handritad karta från 1699 finns utritat två notvarpsplatser vid stranden nära Baggeby gård, ställen där man kollektivt drog fiskenot. Ursprunget till gårdens namn är oklart.

År 1846 fanns på gården två hästar, fem kor och ett svin. Hushållet bestod av cirka 10 personer. Under flera generationer på 1800-talet och tidigt 1900-tal ägdes gården av familjen Bergström. Sista ägaren sålde Baggeby gård 1936 och husen lämnades därefter att förfalla. Huvudbyggnaden revs 1960. I dag återstår endast några låga stengrunder och av gårdsplanteringarna förvildade syren- och spireahäckar. En bred stentrappa kan skönjas i den branta terrängen nära den övergivna gårdsplanen. Det delvis igenvuxna kulturlandskapet i sluttningen ner mot Lilla Värtan har restaurerats av Lidingö stad efter en vårdplan av trädgårdsarkitekt Walter Bauer.

Pettersberg

Till Baggeby gård hörde en numera riven backstuga från sent 1700-tal, Gropen, även kallad Pettersberg. Den hyste ursprungligen en fiskarfamilj, men hyrdes därefter ut och blev tidigt på 1800-talet ett uppskattat sommarnöje. Den låg cirka 100 meter söder om Baggeby gård, nära den promenadväg utmed stranden som Lidingö stad nu har anlagt. Byggnaden revs efter en brand.

Sedan 1860-talet trafikerades Baggeby gård, sommartid, av ångbåtar som även angjorde Lidingös nordvästra stränder. När Södra Lidingöbanan byggdes 1913–1914 drogs den fram i kanten av Baggebys åkermarker och en anhalt, främst för gårdens behov, anlades. Nära Baggeby gård, i sluttningen ner mot Herseruds färjeläge, sprängdes banan fram i ett djupt bergspass och en järnbro anlades över ravinen som gårdens enda tillfartsväg. Bron revs på 1980-talet och ersattes med en betongbro över Lidingöbanan i nytt läge vid Baggeby Gårds väg.

Text av Lidingö stad och Lidingö hembygdsförening.

Baggeby gård Erik Smas ca 1920 Ladugård

Baggeby gårds ladugård. Foto Erik Smas ca 1920.

2. Gropen

Gropen, fiskarstugan som låg nedanför Bodal (Lidingsberg).

Gropen, fiskarstugan som låg nedanför Bodal (Lidingsberg). Foto: Kurt Widell.


När Lidingön år 1774 frigjordes ur det Banérska fideikommisset*¹ Djursholm, såldes de flesta gårdarna till välbärgade borgare och ämbetsmän från huvudstaden.
 
Gårdarna Gångsätra, Bodal och Baggeby köptes 1775 av tullkontrollör Petter Svedberg, som lät bygga en timrad backstuga, Petriberg (efter Petter), senare kallad Gropen, på grund av sitt inklämda läge mellan berget och Lilla Värtan, mellan Baggeby och Öskuretorpet.
 
Stugan användes till en början som bostad för fiskare, under den tid då strömmingsfisket kring Lidingö hade sin storhetstid. Runt ön låg notvarpar*², där fiske bedrevs i stor omfattning. Den omtalade stora Lidingöströmmingen var mycket efterfrågad i Stockholm.

Lidingsberg

Vid Öskuretorpet lät Svedberg även uppföra en gård för eget boende, som han kallade Lidingsberg. Under större delen av 1800-talet hyrde dåvarande ägaren till Lidingsberg, stadsmajoren Johan Wedberg, ut Gropen till sommargäster, bland annat till kammarmusikus, hovkapellisten, K. R. af Uhr (1841) och V Annell, som var en skicklig violinist (1851).

Åren 1864–72 hyrdes Gropen av den musikaliske tullkontrollören Per August Ölander, som här komponerade operan Blenda, uppförd 1876 på Kungliga Operan. Ölander var gift med romanssångerskan Hanna Nordblom. Under deras tid på Gropen förekom ett stort sällskapsliv med dans, sång och musik.

Lidingö stad övertog ägandet av Gropen år 1964, som en gåva. Torpet renoverades 1979 och hyrdes därefter ut till Fältbiologerna fram till år 2008 då huset brann ned. Kvar idag finns endast torpets grund.

Även grunden av en ladugård med cementgolv byggt 1887, grunden av ett tänkt bostadshus samt rester av en ångbåtsbrygga kan skönjas i området.

*¹ Egendom som ska ärvas, inte säljas.
*² Stenrensade platser för notdragning.

Denna information finns endast på webben, platsen saknar fysisk kulturarvsskylt.

Text av Lidingö stad och Lidingö hembygdsförening.

3. Villa Japan

Exteriör Sagateatern 

Lång historia

I över 100 år har Villa Japan, Sagateaterns byggnad, varit en av Lidingös främsta samlingsplatser för ungdomar och kulturen. Men huset rymmer också en annan lång och brokig historia intimt hopflätad med Lidingös egen.

Mellan 1905 och 1910 byggdes större delen av Lidingö villastad. Det var Lidingö Villastad AB som exploaterade området runt nuvarande Lidingö centrum. Bolaget byggde förutom vanliga villor sådana bekvämligheter som hörde till en mindre stad. Bland annat byggde man spårväg, elverk, konditori med mera. När Villa Japan byggdes 1908 var det som en lokal samlingslokal för kultur och sammankomster. På det äldsta fotot av huset, ett gammalt vykort, beskrivs huset som Lidingö teater Villa Japan. Enligt annonser i Lidingö Tidning från de åren används huset till möten, föredrag, musikaftnar och så vidare.

Val och kommunkontor

År 1909 hålls här de första demokratiska valen med Villa Japan som vallokal och 1910 hyr den nyblivna köpingen huset för att använda det som kommunalhus. Övervåningen blir sessionssal och undervåningen blir ett blygsamt kommunkontor med några få anställda.

1916 flyttar kommunen till den nybyggda auladelen av Hersby skola där nuvarande expeditionen blir kontor. Villa Japan byggs om och öppnar den första oktober 1916 som öns första stumfilmsbiograf och Lidingö teater döps om till Lidingö bio.

Förutom den kommunala verksamheten och bion hade polisen sitt häkte i källaren på Villa Japan fram till 1923. Man kan föreställa sig mötena mellan de förtroendevalda och fångarna, eller biobesökarna som slängde käft med fyllgubbar och tjuvar genom fönstergallrena. Senare, på 1940-talet, startar Bröderna Persson/Lidingö låsservice sin verksamhet i källaren på huset. Det finns också påståenden om att Villa Japan fungerat som utlämningsställe, det vill säga ett tidigt Systembolag.

Under hela den här perioden används lokalen dessutom som allmän samlings och kulturlokal.

Biograf och teater

När Lidingö får flera biografer byter bion namn till Villa Japan och senare under seklet till det mer kända Saga, som var ett vanligt biografnamn vid den här tiden. Men, namnet valdes också på grund av biografens läge på Sagavägen.

Biografen är i bruk till mitten av 1960-talet, och någon gång i samband med de gigantiska centrumplanerna köper Lidingö stad fastigheten, antagligen för att kunna riva den. Under nästan hela 1970-talet står huset och förfaller. Trots det bedriver Länkarna verksamhet här, med bland annat alternativt julfirande med närmsta grannen Monica Zetterlund på scenen, och musikföreningen Nya Saga anordnar konserter i sann 70-tals anda och drömmer om att ta över lokalen. I källaren har keramikern Sven-Olof "Solo" Olsson drejeri och butik.

I maj 1979 flyttar Lidingö kommunala barn och ungdomsteater in och antar namnet Sagateatern. Huset används också som konsertställe för öns lokala rockband. 1995 byggs huset till och genomgår en omfattande renovering som bland annat återskapar den ursprungliga exteriören med korsvirkesdetaljer.

Text av Lidingö stad och Lidingö hembygdsförening.

4. Hersby brygga, "Kyrkbryggan" och Kaptensstugan

Stockholms skärgård började trafikeras med ångbåt vid 1800-talets mitt. Båtarna trafikerade också Lidingös sommarvillor. Hersby brygga var en av de första tilläggsplatserna och ändstation för båttrafiken kring Hustegafjärden och Kyrkvikens bryggor.

Ångslupen ”Svalan”, som tillhörde rederiaktiebolaget Örnen, var det första fartyg som upprätthöll reguljära ångbåtsförbindelser mellan Lidingö och Stockholm. Hersby brygga angjordes första gången sommaren 1863 av ångbåtstrafik. Som mest upprätthölls trafiken med fem dagliga turer i vardera riktningen mellan Skeppsbron och Lidingö, en tur om 1,5 timmar.

År 1907 utfördes en muddring av inre Kyrkviken för att möjliggöra fortsatt båttrafik till Hersby brygga. Följande år då Norra Lidingöbanan började trafikeras, med Kyrkvikens station som ändhållplats, blev båttrafiken utkonkurrerad i inre Kyrkviken. Ångbåtstrafiken pågick dock ända till slutet av 1930-talet till Hustegaholm och Långnäs bryggor.

Hersby brygga ”Kyrkbryggan” återuppfördes av Lidingö stad 2000.

Kaptensstugan

Kaptensstugan kallas den röda stugan vid Hersby brygga. Huset uppfördes ursprungligen som fiskarstuga och användes som redskapsbod och bostad för Hersbys fiskare. På 1870-talet försågs huset med farstukvist och brädpanel.

I kaptensstugan bodde under somrarna 1870-1889 befälhavaren på ångfartyget ”Lidingö”, sjökapten Edvard Jansson med sin stora familj. Efter sista turen för dagen låg fartyget över natt vid Hersby brygga, för att nästa morgon äntras av sin kapten och passagerare för dagens första tur till Skeppsbron.

Kaptensstugan ägs av Lidingö stad.

Text av Lidingö stad och Lidingö hembygdsförening.

Hersby brygga och ångbåten Lidingö år 1900.

Hersby brygga och ångbåten Lidingö år 1900.

5. Lidingö kyrka

Lidingö kyrka på 1890-talet.

Lidingö kyrka på 1890-talet. Fotograf okänd.

Under medeltiden tillhörde norra Lidingö Danderyds socken och södra ön tillhörde Solna socken. Gränsen gick ungefär söder om Näset och genom Kyrkviken – Hustegafjärden.

Tidigare låg ett mindre träkapell, S:ta Annae kapell, där Lidingö kyrka i dag ligger. Namnet har övertagits av församlingsgården, S:ta Annagården. Sockengränserna har senare ändrats.

Äldsta kyrkan

År 1623 uppfördes Lidingö kyrka, som är öns äldsta bevarade byggnad. Kyrkbygget bekostades av ägaren till Djursholm och Lidingö, riksrådet Svante Gustafsson Banér och hans hustru Ebba Grip. År 1653 blev Danderyd eget pastorat med Lidingö som annexförsamling. Samtidigt fick ätten Banér, som under mer än ett sekel innehaft Djursholm slott, rätt att utse präster i Danderyd och Lidingö (patronatsrätt). Det bestämdes att komministern i det nybildade pastoratet skulle bo på Lidingö och till boställe donerades Grönsta hemman vid Askrikefjärden. Lidingö blev eget pastorat först 1907.

1600-talskyrkan omfattade en byggnadsyta på cirka 100 kvadratmeter, med entré på sydsidan. Från kyrkans äldsta tid hör de rödbruna invändiga väggmålningar med bibliska motiv som finns kvar i fragmentariskt skick. År 1756 byggdes kyrkan till mot väster och fick ny entré i gaveln. Samtidigt tillkom en ny läktare och ett nytt altare med altartavla. Predikstolen i gustaviansk stil tillkom 1779 och utfördes av bildhuggare Peter Ljung i Stockholm.

Det så karaktäristiska klocktornet över entrégaveln byggdes 1817 och skänktes till församlingen av Lars Fresk på Elfviks gård. År 1867 tillkom sakristian som 1972 byggdes till efter en brand. År 1913 byggdes koret ut mot öster. Den fristående byggnaden norr om kyrkan, med bland annat en bisättnings- och ceremonilokal, fick sin nuvarande utformning 2009.

Muren som inramar den äldre delen av kyrkogården tillkom 1754. Smidesstaketet framför kyrkan från 1856 kommer från Ulriksdals slott.

Lidingö kyrkogård

Lidingö kyrkogård har utvidgats i flera etapper. De höga lindarna närmast kyrkan planterades omkring 1817. De äldsta gravmonumenten från 1700-och 1800-talen är belägna närmast söder om kyrkan. Denna del av kyrkogården präglas av raka gångar och prydnadshäckar i räta rader. En modernare tids gravseder speglas i landskapsrummet mot öster och söder. En minneslund med anonym gravsättning togs i bruk 1974. På Lidingö kyrkogård finns också en unik minneslund, Vilokullen, med mindre anonym karaktär som invigdes 1996.

Text av Lidingö stad och Lidingö hembygdsförening.

6. Hersbyholms gård

Hersbyholms gård, tidigare Hersby gård.

Hersby gård är omnämnd 1379 som Haersaby och var då Lidingös största gård. Från 1754 arrenderades gården av revisor Johan Falkman som lät uppföra ett nytt corps-de-logi (huvudbyggnad). Denna byggnad är bevarad och utgör idag gårdsanläggningens östra flygel. Falkman köpte Hersby 1775.  

År 1854 lät ”Lidingökungen” Janne Zetterberg, som då var gårdens ägare, bygga en ny huvudbyggnad och ytterligare en flygel. Väggarna i den nya manbyggnaden pryddes av målningar som föreställde alla hans gårdar på Lidingö. Ett rikt sällskapsliv utspelade sig här och ofta uppfördes teaterstycken. Gårdens ekonomibyggnader byggdes ut på platsen för nuvarande radhusområde vid Kämpavägen.

Text av Lidingö stad och Lidingö hembygdsförening.

7. Hersby gårdsmagasin

Hersby gård med magasinet på stallbacken. Konstnär Carl Johansson.

Hersby gård med magasinet på stallbacken. Konstnär Carl Johansson. Tavlan hänger på Lidingö museum.

Det timrade magasinet, avsett för förvaring av spannmål, uppfördes i början av 1800-talet. Magasinet tillhörde Hersby gård, Lidingös mest betydelsefulla gård.  

En förödande brand 1940 ödelade gårdens ekonomibyggnader som låg på platsen för radhusområdet kring Kämpavägen. Magasinet var den enda byggnad som kunde räddas.

I kvarteret norr om Hersbyvägen ligger gårdens manbyggnader. Huvudbyggnaden är från 1850-talet och den östra flygeln utgör den ursprungliga manbyggnaden från 1750-talet. Namnet Hersbyholm tillkom i början av 1900-talet sedan gårdens ägor styckats av.  Den ursprungliga trädgården söder om anläggningen har fått lämna plats för villabebyggelse.

Text av Lidingö stad och Lidingö hembygdsförening.

Hersby gårdsmagasin på 1940-talet.

Hersby gårdsmagasin på 1940-talet.

8. Svenska Biografteaterns första filmateljé

År 1895 kunde de franska bröderna Auguste och Louis Lumière visa den första inspelade filmen. Det skedde vid Cinematograf Lumière i Paris, ”världens första biograf”. Filmintresset spreds snabbt i Europa och den första rörliga filmen i Sverige, en kort journalfilm med bland annat kung Oscar II, spelades in vid Stockholmsutställningens öppnande i maj 1897.

Det var genom företaget AB Svenska Biografteatern, ”Svenska Bio”, och filmateljén på Lidingö, som den första verkliga storhetstiden för svensk film började. Verksamheten startade 1907 i liten skala i Kristianstad. Den drevs från 1909 av producenten Charles Magnusson som vintern 1911/12 flyttade verksamheten till Lidingö. En inspelningsateljé uppfördes på nuvarande villatomten Läroverksvägen 9. Snart knöts filmregissörerna Victor Sjöström och Mauritz Stiller samt filmfotografen Julius Jaenzon till bolaget. Stiller och Sjöström skulle snart vinna berömmelse för sina filmer, som nådde långt utanför Sveriges gränser.

Mer än ett hundra stumfilmer kom att spelas in i ateljén och på olika utomhusplatser på Lidingö. Ateljén var en tvåvånings träbyggnad där övervåningen med glasväggar och glastak liknade ett stort växthus. I bottenvåningen fanns sminkloger, kläd- och rekvisitaförråd samt ett kontor. Inspelningarna i ateljén gjordes i dagsljus och årligen brukade bolaget producera ett tjugotal spelfilmer. Flera av dessa har gått till filmhistorien som exempelvis Herr Arnes penningar, inspelad 1919.

Hösten 1919 hade ateljén tjänat ut. Verksamheten utvidgades och fortsatte följande år vid den nybyggda filmstaden i Råsunda. 27 december 1919 bildas AB Svensk Filmindustri (SF) genom sammanslagning av AB Svenska Biografteatern och Filmindustri AB Skandia. Lidingös varierade natur och bebyggda miljöer fortsatte ändå att vara eftertraktade filminspelningsplatser under 1900-talet och är så än idag.

Text av Lidingö stad och Lidingö hembygdsförening.

9. Brecht på Lidingö

Jag befinner mig på den lilla ön Lidingö
Men nyss, en natt,
Drömde jag tungt och jag drömde att jag var i en stad
Där jag upptäckte att gatornas namn
Var på tyska. Klibbig av svett
Vaknade jag, och med lättnad
Såg jag den nattsvarta tallen utanför fönstret
 och visste:
Jag var i ett främmande land.  
    
/B. Brecht

Bertolt Brecht

På Lövstigen 1 bodde och verkade diktaren, dramatikern och teaterförnyaren Bertolt Brecht (1898-1956) mellan april 1939 och april 1940.

Brecht var vid den här tiden mest känd för "Tolvskillingsoperan" som han skrev 1928 tillsammans med kompositören Kurt Weil. Sången om Mackie Kniven räknas som en av 1900-talets populäraste låtar.

Med sina frispråkiga verk och sina marxistiska idéer hamnade han redan 1923 på nazisternas svarta lista. När Hitler kom till makten 1933 var det bland annat Brechts teaterstycken som fick brinna på bokbålen. Samma år inledde Brecht sin långa flykt via en rad länder för att slutligen, med hjälp av ett antal svenska politiker, kulturarbetare och tyska dissidenter få inresetillstånd till Sverige. Konstnärinnan Ninnan Santesson upplät sin bostad med ateljé på Lövstigen 1, till Brecht, hans hustru skådespelerskan Helene Weigel och deras barn.

Här hade han kontakt med Lidingöbor som Siri Derkert och Pär Lagerkvist, men också andra svenska storheter som Naima Wifstrand, Johannes Edfelt och Karl Gerhard, som han planerade en revy med.

Flydde till Åbo

När tyskarna den 9 april 1940 ockuperade Danmark och Norge, kändes Sverige inte längre säkert. Den 17 april avseglade Brecht med båt till Åbo. I ett brev skriver han till sina svenska vänner När jag kom ombord på båten kändes det som om jag lämnade mitt hemland.

Trots att Brecht bara bodde ett år på Lidingö och här fick uppleva några av 1900-talets dystraste ögonblick, som andra världskrigets utbrott och nazitysklands våldsamma expansion i Europa, stod han ändå under denna tid på höjden av sitt konstnärliga skapande och arbetade på denna plats med det som skulle komma att räknas som några av 1900-talets förnämsta dramer: Den Kaukasiska kritcirkeln, Den goda människan från Sezuan och Mor Courage och hennes barn.

Brecht återvände till slut till Berlin där han bosatte sig på den östra sidan. Men trots att han stöttade den kommunistiska regimen valde han ändå, för säkerhets skull, att först bli Österrikisk medborgare. Han dog 1956.

Brechts arv

1971 revs huset på Lövstigen 1 och ersattes med det som står där i dag.

Lidingös lilla teater, Sagateatern, har spelat, Den goda människan från Sezuan, Tolvskillingsoperan, Tredje rikets fruktan och elände och Den Kaukasiska kritcirkeln, där verken lever gott på sina många dramatiska kvaliteter och fria från politisk tillhörighet. Samma anledning som gör att Brechts verk fortfarande spelas flitigt över hela världen.

Brechtvänner i Sverige och världen uppmärksammar ibland Brechts tid på Lidingö, som när denna skylt invigdes, på initiativ av den tyske operaregissören Peter Konwitschny, då även Värmlandsoperan drog till Lidingö för att framföra sånger och dikter av Bertolt Brecht under den berömda tallen på Lövstigen.

Text av Lidingö stad.

Berthold Brecht

Berthold Brecht.

10. Frimurarhemmet

Frimurarhemmet

I början av 1900-talet var den sociala välfärden ännu inte utbyggd. Inom Svenska Frimurare Orden såg man det angeläget att möta behovet av bostäder för äldre frimurare och deras anhöriga med behov av ekonomiskt stöd.

Hovpredikant Henrik Afzelius, arkitekt Ludvig Peterson och bankir Georg Strandberg tog 1910, efter dansk förebild, initiativ till Frimurarhemmet på Lidingö. Intresset var stort och inom kort hade initiativtagarna samlat in en större penningsumma för ändamålet. Frimurare Ordens stormästare var Gustaf V och 1911 bildades Föreningen för konung Gustaf V:s och drottning Victorias Stiftelse Frimurarhemmet i Lidingö. Kungen fastställde stadgarna för föreningen och medgav att stiftelsen fick bära hans och drottningens namn.


Samma år började byggnationen på tomten i Mosstorp som skänkts av Hjalmar Arwin, grundare av Lidingö villastad. Byggnadsritningarna upprättades kostnadsfritt av arkitekt Ludvig Peterson.

Elva byggnader och 86 lägenheter

Den första paviljongen stod inflyttningsklar 1912. Äldre frimurare och deras anhöriga från hela landet hade nu möjlighet att söka bostad här.

Ytterligare mark förvärvades genom köp och under en 40-årsperiod uppfördes elva byggnader. Den sista stod klar 1950. Sammanlagt 86 lägenheter gav då ett hundratal personer bostad.

De första åtta ljusgråslammade byggnaderna och områdets portal uppfördes på 1910- och 20-talen i nationalromantisk stil. Det röda frimurarkorset pryder alltjämt den stora entréporten och en del av de äldre paviljongerna. Ytterligare etapper uppfördes efterhand.    

Vägar i omgivningen bär namn som anknyter till Svenska Frimurare Orden som t ex Frimurarvägen, Stormästarvägen, Banérförarvägen, Korsfararvägen med flera.

År 1980 såldes fastigheten till Lidingö stad och sedan 2007 ägs den av en bostadsrättsförening.

Text av Lidingö stad och Lidingö hembygdsförening.

11. Kilsborg

Den rödmålade byggnaden Kilsborg representerar en form av små arbetarbostäder som var typiskt förekommande vid gårdarna under 1800-talet på Lidingö.

Namnet uppkallades efter den kil vid gränsen mellan Stockby och Gångsätra gårdar som åkerfälten där bildade i landskapet.

Vid vintertinget med Danderyds skeppslag den 15 januari 1884 kungjordes ett kontrakt där arbetskarlen Johan Sandström arrenderade ”ett stycke hagmark i södra änden af Stockby utegor”, invid landsvägen till Gångsätra av ägaren till Stockby gård, lantbrukaren Anders Jönsson. Där uppförde Sandström boningshuset Kilsborg (även benämnt Nya Stockby nr 34), som nu är den äldsta byggnaden i området. Huvudbyggnaden har tidvis varit bostad för två familjer samtidigt och användes vid mitten av 1890-talet också som missionshus där man höll bönemöten.

Sedan 1890-talets början var ägaren till Stockby gård, målarmästare Johan Wilhelm Wirström och hans familj, medlem i Lidingö Missionsförsamling, den första frireligiösa sammanslutningen på Lidingö. Familjen sålde gården till Lidingö köping 1921 men behöll flera avstyckade lägenheter, bland annat Kilsborg. Den numera kulturskyddade byggnaden och dess uthus ägs sedan 1969 av Lidingö stad, men hyrs som fritidsbostad av efterlevande till familjen Wirström.

Lika mjukt inpassad i terrängen som Kilsborg ligger också på tomten förskolan ”I Ur och Skur Mulleborg”, som startade 1985 och är världens första i sitt slag. Grundidén är att barns behov av kunskap, rörelse och gemenskap tillfredsställs genom vistelse i naturen året om.

Text av Lidingö stad och Lidingö hembygdsförening.

Kilsborg

Foto: Anneli Mannberg

12. Gångsätra gård

Den så kallade Ballongtavlan från 1883 med vy mot Lidingö flottbro vid brofästet i Larsberg och Gångsätra gård.

Den så kallade Ballongtavlan från 1883 med vy mot Lidingö flottbro vid brofästet i Larsberg och Gångsätra gård. Konstnär var Otto August Mankell. Originalmålningen hänger på Lidingö museum.

Gångsätra gård, en av Lidingös äldsta gårdar, omtalades i skrift redan på 1300-talet och var under flera hundra år en betydelsefull gård i Lidingös gamla jordbrukssamhälle. Många ägare har genom åren drivit jordbruk och boskapsskötsel på Gångsätra. År 1861 köptes gården av lantbrukare Axel Ludvig Pettersson. Han och hustrun hade åtta barn, men endast två av dem, döttrarna Alma och Hedvig, nådde vuxen ålder.

År 1880 gifte sig dottern Alma med norrmannen John Fjästad och de tog så småningom över Gångsätra. John och Alma fick sju barn. Familjen hade en stor vänkrets och John deltog med intresse i Lidingös kommunala angelägenheter. Han var i flera år ordförande i kommunalnämnden. I början av 1900-talet lät han uppföra en ny huvudbygg­nad i engelsk stil. John Fjästad gick bort 1916.

Alma Fjästad kom att ägna sig åt socialt arbete. Hon verkade bland annat i Fosterbarnsnämnden, Södra Lidingös kyrkoförening och Röda korset. Hennes hem stod alltid öppet för dem som hade det svårt. Under andra världskriget tog hon bland annat emot barn från Finland. Alma var om­tyckt och känd som en rejäl och förstående person. Hon gick bort 1944, 86 år gammal.

I det gamla jordbrukssamhället var man självförsörjande på de stora gårdarna. På Gångsätra fanns ladugård, stall, smedja och andra eko­nomibyggnader som krävdes för det stora lantbruket med många djur.

Gångsätra gårds huvudbyggnad revs 1980 och på platsen finns idag en stormarknad. Det enda som erinrar om gården är den grindstople som står vid trappan som går från Lerbovägen, tidigare Södra Kungsvägen, till stormarknaden.

Text av Lidingö stad och Lidingö hembygdsförening.

13. Skärsätra vattentorn och Pyrolaområdet

Skärsätra vattentorn 1637

År 1907 bildades Nya Aktiebolaget Skärsätra som lät stycka tomter och två år senare började området sydväst om Kottlasjön att bebyggas med villabostäder. Kommunikationerna till Stockholm upprätthölls till en början med ångslupar och efter 1914 med Södra Lidingöbanan.

År 1912 uppförde bolaget Skärsätra vattentorn. Även i andra villaområden på Lidingö, såsom Brevik, Herserud och i Lidingö villastad byggdes högt belägna vattentorn för den lokala vattenförsörjningen. Dricksvattnet togs ur Kottlasjön. I Skärsätra låg det kombinerade elektricitets- och vattenverket i ”Djupa dalen”, intill och nedanför Sveavägen. Detta revs på 1970-talet.

Skärsätra vattentorn ritades av arkitekt Peter Husberg och kostade cirka 8 000 kronor att bygga. Förutom vattenreservoaren högst upp fanns i tornet tre tjänstebostäder för vattenverkets personal. Vattentornet var i drift in på 1950-talet. Vattenreservoaren har därefter monterats bort och det numera privatägda tornet innehåller fem bostadslägenheter.

Bostadsområdet kring Pyrolavägen uppfördes åren 1962–1966 på uppdrag av HSB och bebyggelsen ritades av Curman & Gunnartz arkitektkontor i Stockholm. De fyra lägre punkthusen ovanför Skärsätra torg avviker från den övriga bebyggelsen och har en kubisk form med traditioner från modern italiensk stadsbebyggelse. De ritades av italienfödde arkitekten Astorre Sennis, då anställd vid Curman & Gunnartz kontor. Pyrolaområdet har 604 bostadslägenheter.

Text av Lidingö stad och Lidingö hembygdsförening.

14. Första lidingöbron och Larsbergs brostuga

Den så kallade Ballongtavlan från 1883 med vy mot Lidingö flottbro vid brofästet i Larsberg och Gångsätra gård.

Ballongtavlan av Otto August Mankell. Vy över Gångsätra 1883 med Lidingö flottbro i förgrunden. Originalmålningen finns på Lidingö museum.

Första Lidingöbron

År 1803 fick Lidingö sin första bro till fastlandet. På initiativ av ägaren till Elfviks gård, fabrikör Lars Fresk, gick flera gårdsägare samman och lät bygga en 800 meter lång flottbro mellan Lidingö och Kaknäs på Djurgården. Bron, som hade sitt landfäste på samma plats som den nuvarande kajen, underlättade förbindelserna med fastlandet och fick stor betydelse bland annat för Lidingögårdarnas mjölkleveranser till huvudstaden. Våren 1858 skadades bron i en storm och i väntan på reparation steg mjölkpriset i Stockholm. Flottbron var i bruk till 1883 då den ersattes av en ny flottbro mellan Torsvik och Ropsten.

Larsbergs brostuga

På Lidingösidan anlades den lilla krogen Larsberg. Byggnaden ligger fortfarande på samma plats med namnet Larsbergs brostuga och används i dag som konstnärsateljé. Stugan ägs av Lidingö stad.

Ångbåtstrafiken utvecklades under 1800-talets senare del och 1878 anlades en brygga intill brofästet. Reguljär trafik till Stockholm upprätthölls fram till 1930-talet. Båttrafik för personalen vid AGA pågick fram till 1965.

Text av Lidingö stad och Lidingö hembygdsförening.

15. Raoul Wallenberg i Kappsta

Raoul i trappan till Wisingska villan, Raoul och Maj 1915 samt Raoul ca tre år. 

Raoul i trappan till Wisingska villan, Raoul och Maj 1915 samt Raoul ca tre år. Bilderna är från familjens privata album.

Per Johan Wising var en av de första Stockholmare att flytta ut till Lidingö som sommargäst efter en lagändring 1881 som tillät tomtavstyckning. Han köpte fastigheten Kappsta 1882, avstyckat från hemmanet Skärsätra, och lät bygga en sommarbostad i schweizerstil. Åren efter köpte han ytterligare två avstyckningar och byggde ytterligare några byggnader, som tjänstebostad, fähus och "Sjövillan". På Kappsta tillbringade familjen Wising somrarna från juni till september 1882–1928.

Per Johan Wising och hans hustru Sophies yngsta dotter Maj, gifte sig 1911 med Raoul Gustav Wallenberg, som dog mycket tragiskt i cancer året därpå, den 10 maj, då Maj väntade deras barn. Hon födde en son den 4 augusti 1912 på Kappsta. Han döptes till Raoul Gustav Wallenberg efter sin far.
 
Den 5 juli 1912, en månad före Raouls födelse skriver Maj från Kappsta till sina svärföräldrar som var diplomater i Japan. 

Hur ska det gå med vårt lilla barn? Jag undrar så ofta om jag skall vara kompetent att uppfostra det till en duktig människa. Stackars liten som mistat sin lilla pappa.

Här på Kappsta har syster Maja och jag varit ivrigt sysselsatta med att göra i ordning ett rum åt lilla Baby, som skall bo med sin sköterska på nedre botten i rummet till höger när man kommer in i tamburen. Där voro förut mycket mörka tapeter. Nu ha vi i stället satt upp vitt hyllpapper med små rosengirlander och en bård av rosor upptill. Det blev så nätt och det var så roligt att ha det att syssla med. --- En röd soffa till sköterskan, en liten vit träsäng med sköra sidenrosetter, en vit liten barnvagn och några små bord och byrå avsluta möbleringen.

Brev från Sophie Wising till Annie Wallenberg 9 augusti 1912.

Maj har sitt rum ovanpå hans (Raouls), men nu för tillfället har hon två sovrum, denna veranda och pappas skrivrum som ligger mera tyst och avskilt. ... Maj är så bra man kan begära, är så lycklig åt sin lille gosse, sorgen och saknaden överväldigar henne dock stundtals, den är svårare för mig att skingra nu, då hon ej kan sysselsättas, utan behöver få vila o ro, men Majs egen självbehärskning och tanken att det kan skada den lille, hjälper henne stundtals över dessa stunder.

I juni 1917 skriver Maj:

I går sa Raoul: "Å, mamma, vad det är ljuvligt på Kappsta“. Han älskar faktiskt detta ställe och han har det verkligen härligt. Han och hans kamrat Bertil springa omkring hela dagarna ensamma, endast förbjudna att gå ner till sjön och utanför staketet, annars ha de fullkomlig rörelsefrihet på 13 tunnland.

Från 1928 hyrdes Kappsta ut, men behölls i familjens ägo till 1947. Efter ett blixtnedslag 1931 brann huvudbyggnaden på Kappsta ned och på 1950-talet brann Sjövillan och övriga byggnader ned, varefter marken stod obebyggd och trädgården förvildades.

Raoul Wallenberg räddade genom heroiska räddningsaktioner tiotusentals judar undan nazisismen i Budapest från juli 1944 till januari 1945. Raoul Wallenberg togs tillfånga den 17 januari 1945 av ryska officerare. Hans öde har varit oklart men enligt senare forskning ska han ha dött i ryskt fängelse i Moskva 1947.

Lidingö stad köpte Kappsta 1986. I dag är området ett naturreservat med rikt fågelliv och flera unika växter. Kappsta har även kommit att bli en minnesplats för Raoul Wallenberg.

Alla bilder i bildspelet är tagna ur boken "Raoul" av Maj von Dardel och ur familjens privata album.

Text av Lidingö stad och Lidingö hembygdsförening.

16. Nidaros

Nidaros exteriör. 

Nidaros med de två salutkanonerna i förgrunden.

På höjden vid Kappsta låg i ungefär 62 år en påkostad timmerbyggnad i en våning med grästorv på taket och omsorgsfullt gjorda fasadsnickerier. Huset som kallades Nidaros användes bara vid festligare tillfällen, sommartid, av den norskfödde grosshandlaren David Dietrichsson. Nidaros var den ursprungliga benämningen på staden Trondheim och det finns här en direkt koppling till den staden.

Huset var Trondheims officiella utställningspaviljong vid Stockholmsutställningen på Djurgården sommaren 1897. Efter utställningens slut köptes huset av Dietrichsson och fraktades i delar till Lidingö. Det var ett så kallat monteringsfärdigt hus som tillverkats av byggföretaget M. Thams & Co och som hemma i Norge även tillverkade träkyrkor, kapell, villor och skolor. Förebilden till Nidaros var norska ålderdomliga gårdsbyggnader. De fornnordiska motiven på Nidaros, drakslingor och runtexter, förekom både inom byggnads- och inredningskonsten vid 1800-talets slut samt som dekor på exempelvis matserviser och prydnadsföremål.

Framför timmerbyggnaden stod två salutkanoner riktade ut mot segelleden och vid ena gaveln låg två bronserade prydnadshjortar av cement.

Nidaros hörde till Dietrichssons sommarställe Fredriksberg, en mer ordinär trävilla som låg nedanför berget, nära Lilla Värtans strand. Här låg även andra sommarställen som Kappsta, Solbacken, Oakhill, Tykö och Julita. Dessa fastigheter betjänades sommartid av förhållandevis tät ångbåtstrafik från centrala Stockholm.

År 1948 uppläts Nidaros som lägerstuga för Lidingös scoutkår och användes som sådan ett antal år. Huset stod därefter oanvänt och brann ner efter ett blixtnedslag i juli 1960. Vad som nu återstår på platsen är husgrunden i granit, en halvcirkelformad terrass och i närheten en välvd prydnadsbro av betong. På Dietrichssons tid anlades en prydnadsdamm där vattnet pumpades upp ur en djup brunn och magasinerades i en stor cistern vid Nidaros.

Text av Lidingö stad och Lidingö hembygdsförening.

Nidaros interiör.

Nidaros interiör.

Till toppen av sidan