Pollinering

Inom våra parker och grönytor har vi runt 160 hektar gräsytor som sköts på olika sätt. Av de 160 hektar gräsytor är strax över 19 procent klassad som äng. Ängsskötsel är den typ av skötsel som gynnar ängsfloran och pollinatörer mest. Det innebär att örter och gräs växer och blommar fram till juli månad och sedan slås ytan mekaniskt med hjälp av en slåtterbalk monterad på en traktor eller med hjälp av en motorlie. Man låter det slagna gräset ligga i några dagar och sedan tas det bort från platsen.

Ängsflorans blommor gynnas bäst av att inte få någon näringstillförsel. De örter som blommar senare på sommaren har då chans att hinna blomma och sätta frö innan frosten kommer, vilket också förlänger pollineringssäsongen.

Långgräset

Vi har stora ytor med lite kortare gräs än ängen, det så kallade långgräset. Det utgör hela 56 procent av de 160 hektaren gräsytor. Ytorna klipps fem gånger per säsong. Gräset slås sönder med kedjor som sitter på en traktor och detta sätt att ”klippa” kallas slaghacka. I och med att det går lite längre tid mellan klippningarna så har vissa örter möjlighet att blomma. Överallt där örter har möjlighet att blomma och utvecklas är de en stor tillgång för våra pollinerare. Det är också viktigt att örterna hinner sätta frö för att kunna sprida sig och bli fler.

Bruksgräsmattor

Våra kortast klippta gräsytor kallas bruksgräsmattor. Där kan besökare till exempel leka och spela boll. Få örter kan blomma, och de som blommar har sällan en chans att blomma en längre tid. Bruksgräset klipps av en åkgräsklippare 14 gånger per säsong och utgör 25 procent av våra gräsytor.

Längs våra vägar har vi ytterligare lite mer än 20 hektar, eller 7 mil, av gräs, blommande örter, buskar och sly som klipps två gånger per säsong. Klippningarna sker i juni och i september vilken ger en relativt god chans för örter att hinna slå ut och sätta frö. Man klipper ner denna vegetation i första hand för att göra sikten fri när man kör på vägen, men de ger även en bra miljö för många pollinerare.

Inom våra naturområden sker skötseln på lite annorlunda sätt. Vi samarbetar med olika lokala föreningar och har ett naturnätverk som träffas 4-5 gånger per år. Naturskyddsföreningen har länge skött en mindre ängsyta som ligger intill Södergarn. Sedan några år tillbaka sköts den tillsammans av Naturnätverket och ett av kommunens arbetslag. Här görs alla arbeten mer eller mindre manuellt och man inventerar även ytan för att se vilket blommande örter som förekommer. Skötseln består av en så kallad fagning (städning av löv, kvistar och gammalt dött gräs) på våren och slåtter med hjälp av lie och räfsa på sensommaren. Man vill uppnå en sådan örtrik äng som möjligt, vilket gynnar pollinerare inom detta område.

Forngravar

Det finns flera forngravar på ön som är viktiga att hålla så intakta som möjligt. Därför måste man se över växtligheten och har bland annat gjort en rejäl röjning av sly i Sticklinge och i Askrike. I Sticklinge har man hjälp av får som betar för att hålla efter växtligheten, vilket gynnar vissa blommande växter. Igenväxta marker ger sämre förutsättningar för bin och humlor.

Svåråtkomliga platser

För att gynna floran på lite svåråtkomliga ställen används en mindre slåtterbalk, som nedanför Elfviks Udde, där vi tidigare tagit hjälp av häst för att lägga ängsgräset i strängar för några dagars torkning. På andra ställen som till exempel intill Breviks hamn, där det är backigt och stenigt, används en röjsåg eller motorlie. Man tar bort gräs och ungt sly samt tar bort klippet för att gynna blomningen. Platserna är utvalda för att de har de rätta förhållandena som mager växtplats och med mycket innehåll av blommande örter.

Betesmarker

Det finns en hel del betande djur på vår ö. På en del av våra betesarrenden styr vi med tidsbegränsad upplåtelse, som till exempel den fina slänten efter Rudboda återvinningstation, intill Elfviksvägen. Det ger bättre chans till blom- och frösättning och vi har en löpande utvärdering efter varje år.

Pollinerare hämtar inte bara sin nektar och pollen från örter på ängar och ettåriga sommarblommor utan även i blommande träd, buskar, ris och perenner som växer i skogar, parker, trädgårdar och på många andra ställen i vår natur. Generellt när vi planerar att plantera nya växter i buskar, perenner eller träd på Lidingö så utgår man från att det blir ”rätt växt på rätt plats”. Man väljer växter utefter de förutsättningar man har, till exempel så lämpar sig blöt jord och skugga för vissa arter men inte andra.

Valet av växt görs även efter kriterier som storlek, möjlighet att få tag på exemplar, visuellt vackert, höstfärg, blomning, blomning för pollinering, doft eller ej, bär eller ej, kostnad, underhållsgrad med flera. Exempel på detta finns i våra senast byggda lekplatser Mosstorpsparken och Treklöverparken med fruktträd och bärbuskar som gynnar pollinerare och besökare.

Äng i stadsmiljö

Ibland har vi möjlighet att skapa en ängsyta genom att så ängsfröblandning på lite större ytor på parkmark eller naturområden. Ängsfröblandningen väljs utifrån den specifika platsens beskaffenhet samt med tanke på vad vi har för arter i områden och på hela ön.

Att ha äng i stadsmiljö kan fungera, men resultatet blir bättre i kombination med lökväxter och annan växtlighet runt omkring. Lökväxterna blommar tidigt på året vilket gynnar de tidiga insekterna och senare i juni blommar ängsfloran. Exempel finns kring gångvägen från parkeringen till Stadshusets entré intill Lejonvägen.

I Lidingö centrum finns det sedan flera år lökväxter, perenner, buskar och träd som blommar från januari till sent in på hösten för att kunna ge trivsel men också föda för pollinerare och fåglar under hela växtsäsongen.

Lidingö stad har tillsammans med Naturskyddsföreningen i Lidingö fått ett statligt LONA-bidrag för att gynna vårflygande vildbin. Vi kommer därför att röja fram lämpliga sandmiljöer och även anlägga sandbäddar för att ge boplatser åt vilda bin och inventera de vårflygande vildbina och följa deras utveckling under fyra års tid.

Vi ska också inventera och stärka sälgbeståndet på Lidingö, eftersom sälgen utgör en viktig födokälla för dessa vildbin tidigt på våren.

Vi ska även ta fram underlag så att vi kan styra var bikupor placeras på stadens mark, för att undvika att tambin missgynnar de vilda bina, utan i stället gör nytta där det saknas vilda bin.

Operativ skogs- och naturskötselplan

Staden tar tillsammans med en konsult fram en ny operativ skogs- och naturskötselplan. Tanken är att de skötselförslag som finns/kommer att finnas i den nya planen ska gynna blommande bärris och buskskikt i skogen. Slutna och mörka skogar stänger ute bin och humlor, där finns inget att hämta för dem.

Planen ska också peka ut skötsel för våra bryn- och kantmiljöer, dessa är av stor vikt för bin och humlor. Här finns mycket av de tidigblommande buskar som slån, hagtorn, vildapel och vildrosor som gynnar pollinerare.

Vi planerar att i höst söka ytterligare ett LONA-bidrag för ett pollineringsprojekt, och det blir för att ta fram en övergripande pollineringsplan för att gynna pollinerande insekter på Lidingö.