Raoul Wallenberg

Efter studier i Amerika och arbete på en svensk byggnadsfirma i Kapstaden, fick Raoul Wallenberg jobb på en holländsk bank i Haifa i dåvarande Palestina. Där kom han för första gången i kontakt med judar som flytt undan förföljelserna i Hitlers Tyskland.

I slutet på 1930-talet arbetade Wallenberg tillsammans med den ungersk-judiske affärsmannen Koloman Lauer och gjorde många affärsresor, bland annat till Ungern. I september 1939 utbröt andra världskriget.

Skyddspassen som räddar

Budapest var vid den tidpunkten en nästan laglös stad. Den antisemitiska pilkorsrörelsen gjorde allt för att hjälpa tyskarna att skicka judar till dödslägren.

På Wallenbergs initiativ utfärdade legationen så kallade skyddspass. Trots att passen inte hade någon juridisk giltighet, kunde Wallenberg rädda många judar undan nazisternas förföljelser.

Wallenberg köpte flera hus i Budapest där det blågula svenska riksvapnet gav skydd till judar som väntade på evakuering till Sverige. Genom sina okonventionella arbetsmetoder, sina goda lokala kontakter och sitt stora mod lyckades han rädda tiotusentals judar.

Kom aldrig tillbaka

Den officiella ryska versionen har varit att han avled i fängelset i Lubjanka 1947. Han var då 35 år. Det finns dock vittnesuppgifter som hävdar att han var i livet åtminstone in på 1970-talet. Sanningen om vad som egentligen hände kommer vi sannolikt aldrig att få veta.

Raoul Wallenberg har inte bara betytt mycket för de människor han har räddat. Han har också kommit att bli  en symbol för den ständiga kampen mot förföljelse.

Monumentet hedrar Raoul Wallenbergs gärning

Monumentet har tillkommit på initiativ av fru Carmen Regnér. Finansiering har skett genom en nationell insamling. Det nästan fyra meter höga monumentet är gjutet i brons och föreställer Raoul Wallenberg som räcker skyddspass till hotade människor.

Skulptören Willy Gordon berättar:
"Idén till skulpturen fick jag när jag för första gången såg ett märkligt foto av Raoul Wallenberg. Fotot var taget mitt under en stor deportation. Wallenberg stod med ryggen mot kameran, han hade händerna bakom ryggen, det var i januari 1945 och han bar en bredbrettad hatt och en överrock.

Med monumentet hedras Raoul Wallenbergs gärning, civilkurage och medmänsklighet."