Skriv ut
- Startsida
- - Stad & politik
- - Statistik och fakta
- - Stadsvapen
Stadsvapen
Det seglande skeppet i guld mot en blå sköld ritades av Brita Grep på Riksheraldikerämbetet.
När Lidingö skulle bli stad 1926 väcktes frågan om vilken vapenbild vi skulle välja. Tidigare ägares vapen och sigill kunde inte användas eftersom de redan var upptagna.
En stadsvapenkommitté bildades och de föreslog efter moget övervägande att vapnet skulle bestå av två delfiner utformade av konstnären Olle Hjortzberg. I reserv föreslogs även tre andra förslag med ek, måsar och tre strömmar. Inget förslag godkändes och kommitténs förtroende var förbrukat.
Strax före jul 1927 då Lidingö varit stad i nästan två år enades man till slut och valde vikingaskeppet. Man hänvisade till att namnet Lidingö kom ur ordet liding, vilket kunde kopplas till ordet ledung som betydde sjötåg. Det i sin tur ansågs bekräfta att här funnits en flotta av vikingaskepp. Denna koppling var inte vedertagen och strax efter gav etymologen Elof Hellqvist sin syn på ursprunget till namnet Lidingö som koppling till lid, som betyder backe.
I senare tid har även denna tolkning ändrats och nutidens forskare anser att ordet Lidingö kommer från ordet ludhen det vill säga den ludna eller växtbevuxna ön. När Lidingö höjdes ur havet uppstod bördiga områden vid Kyrkviken. Här finner vi också de flesta av öns fornlämningar som visar på en fast befolkning som kunde livnära sig på ön. I dag upplever vi kanske skeppet på ett annat sätt med tanke på Lidingös omfattande båtliv och närmare 3000 båtplatser.
Skiftande förslag
En stadsvapenkommitté bildades och de föreslog efter moget övervägande att vapnet skulle bestå av två delfiner utformade av konstnären Olle Hjortzberg. I reserv föreslogs även tre andra förslag med ek, måsar och tre strömmar. Inget förslag godkändes och kommitténs förtroende var förbrukat.
En ledamot i stadsfullmäktige påminde om ett förslag som tagits upp i ett tidigare skede, men som inte hade diskuterats vidare, nämligen att välja ett vikingaskepp. Debatten tog åter fart i Lidingö Tidning och man beslöt att föra direkta förhandlingar med riksheraldikern. Han gav fyra förslag; ett vikingaskepp, en ros, tre liljor och en ö med en stjärna ovanför.
Dräselkammaren föreslog vikingaskeppet men ärendet återremitterades. Nya förslag lades fram med två skepp, ett skepp med revade segel och en ö med sol. Så här höll det på och delfinerna hann dyka upp som förslag en gång till.
Skeppet ros i hamn
Strax före jul 1927 då Lidingö varit stad i nästan två år enades man till slut och valde vikingaskeppet. Man hänvisade till att namnet Lidingö kom ur ordet liding, vilket kunde kopplas till ordet ledung som betydde sjötåg. Det i sin tur ansågs bekräfta att här funnits en flotta av vikingaskepp. Denna koppling var inte vedertagen och strax efter gav etymologen Elof Hellqvist sin syn på ursprunget till namnet Lidingö som koppling till lid, som betyder backe.
Den gröna ön
I senare tid har även denna tolkning ändrats och nutidens forskare anser att ordet Lidingö kommer från ordet ludhen det vill säga den ludna eller växtbevuxna ön. När Lidingö höjdes ur havet uppstod bördiga områden vid Kyrkviken. Här finner vi också de flesta av öns fornlämningar som visar på en fast befolkning som kunde livnära sig på ön. I dag upplever vi kanske skeppet på ett annat sätt med tanke på Lidingös omfattande båtliv och närmare 3000 båtplatser.
Senast ändrad: 2011-08-16
Uppdaterad av:
Dela med andra
Kontakt
Mer information
Om heraldik på Statens arkivs webbplats
Lidingö stad, Stockholmsvägen 50, 181 82 Lidingö, Tel vx: 08-731 30 00, Fax: 08-731 46 82
E-post: lidingo.stad@lidingo.se, Organisationsnummer: 212000-0191, Webbredaktör:
