Hersbylärare blir skolambassadör för EU

Den känslan blev ännu starkare när jag pluggade i Belfast. Det var året Charlotte Perelli vann. Alla Erasmusstudenter fick sitta på stolar framför tv:n i köket. Alla utbytesstudenter från USA fick sitta på golvet. Det var vi mot dem. De som inte fattade vad grejen med tävlingen var, och vi som inte heller fattade så mycket, men som ändå hade mycket roligt med att diskutera våra gemensamma europeiska kulturella referenser. Det var en trevlig kväll. Europa var väldigt påtagligt. Så känns det fortfarande. Det är kanske för att jag är uppvuxen i Belgien, ett land med tre språk och tre olika kulturer i en och samma förpackning. Konceptet Europa är där en självklarhet. Så självklart, måste jag säga, är det inte alltid i Sverige. Frasen “Där nere i Europa" är någonting jag ofta hör på tv, radio och från människor omkring mig. Då brukar jag föreställa mig att Europa ser ut som på vår flagga, en blå planet med gula stjärnor. I samma fantasi inbillar jag mig hur Sverige är en meteor som svävar mycket högt ovanför och passerar Europa så där vart tjugonde år, till exempel 1995 då Sverige var mitt i en ekonomisk kris och behövde EU. Personligen tycker jag att politik först och främst handlar om inställning. Där efter kommer alla fördrag och överenskommelser. 

Som språklärare vill jag bygga broar mellan språk, länder och kulturer. Därför var det ett lätt val att tacka ja till en fortbildning för att bli EU-ambassadör på min gymnasieskola. Jag har fått lära mig mer om Sveriges inställning till Europa, vår inblandning i olika EU-projekt, hur de olika institutionerna fungerar och sist men inte minst att mer än 60 procent av vad som bestäms på kommunal nivå egentligen kommer direkt från EU. EU är överallt, fast vi inte alltid inser det. Det är viktigt att mina elever vet vad EU är, hur det har uppstått, men framförallt vad EU kan göra för dem. Bryssel är inte bara min huvudstad, utan också deras. De måste också få verktygen att kunna anpassa sig språkligt. Formell engelska är ingenting man lär sig bara av att chatta eller spela spel.

När vi besökte kommissionen, rådet och parlamentet insåg jag hur drivna EU-tjänstemännen är. De behövde inte säga något, men jag kunde se hur EU-hormonen aktiverades när de pratade om olika direktiv, förordningar och så kallade grönböcker. Jag undrar om de ständigt har vinjetten till Eurovision Song Contest i bakhuvudet? Oavsett vilka deras politiska preferenser är, oavsett vad de tycker om Greklands ekonomi, euron, Berlusconi eller Merkel, så verkar de ha insett att EU är mer än bara administration och byråkrati. Jag ger mig själv ‘douze points´ om jag lyckas förmedla det budskapet på min skola.

Bert Van Hoecke
Lärare och EU-ambassadör, Hersby gymnasium

Krönikan finns publicerad i Lidingö stads personaltidning Draken nr 4 2011.