Skriv ut
- Startsida
- - Biblioteket
- - Unga
- - Unga skrivare
Unga skrivare
Tjuven
Fan, fan, fan.
Hur kunde de veta?
Jag hade ju gömt alla bevis på att det var jag som hade tagit de där pengarna,
Det var ju bara en femhundralapp, de hade säkert massa såna. Och den hade ju legat där ensam på botten av den där burken på det där tomma hallbordet.
Fan, fan, fan också!
Tänk om polisen skulle komma och ta mig. Jag kanske hamnar i fängelse. Det kanske blir dödsstraff!
Eller så får jag en rejäl utskällning av Alice, min kompis mamma, som pengarna tydligen tillhörde.
Fan, fan, fan.
Kan man hamna på ungdomsvård, eller kanske psykhus för att ha snott en femhundring från sin bästa kompis mamma?
Skulle inte tro det va...
Men tänk OM...!
Jag får antagligen utegångsförbud, och jag som skulle på den där konserten nästa vecka.. fan...
Jag måste rymma!
Komma ifrån denna plats. Slippa dödsstraff, psykvård eller vad det nu var som jag skulle utsättas för.
Jag rymmer bortom bergen, till den plats där inga bekymmer finns. Till djungeln, kanske till Mowgli och Baloo.
Eller jag åker till den plats där Harry Potter och Hogwarts finns!
Eller kanske...
Ja, fast nää... Det vore kanske bäst att gå hem, ta emot smällen och låta det va...
Ja, det blir nog bäst så!
Fredrika Synnemar 14 år (deltagare i bibliotekets skrivardagar med Cannie Möller sommaren 2010)
* * * * * * * * * *
Möte med en ängel
Det vackraste minnet skulle jag aldrig glömma bort. Plötsligt kom en främmande lastbil mot vårt hus. Jag hörde hur de knackade på dörren. Det var som huset hade fallit ner. De slog vapen mot ytterdörren så hårt de kunde. Alla i huset började skrika och rusa iväg. Vi var tio stycken i huset. Huset var så stort. Det var två våningar. Vår familj var fyra och resten var våra släktingar. Gänget slog bort dörren och gick in. Vi var alla rädda. Vi visste inte heller vad som hade hänt.
Jag märkte honom från första blick. Han var tatuerad på armen och höll en kniv i handen. Alla i gänget var kriminella och alla folk i närheten kände dem. De styr vårt område. Ingen vågade stoppa dem. Människorna som sprang iväg och flydde ute hade tur. Det var ett stort gäng. Ledaren fick bestämma allting. Ingen kunde hindra honom. Alla i gänget måste taturera sig. Man måste respektera ledaren. De gör allt för att göra ledaren nöjd. Annars hamnar de i helvetet.
Jag och min familj kunde inte packa våra grejer. Det var bara några kläder vi tog med oss. Vi lämnade huset och gick. Jag visste inte var mina släktingar tog vägen. Vi tog oss till skogen och gömde oss. Det var också folk där. För att området var så farligt. Vi väntade på tåget i två timmar. Tåget har inte kommit än. Alla väntade på tåget.
Äntligen var tåget här. Vi måste hoppa på tåget. Det finns ingen plats inne eller man fick inte. Alla satt på tåget. Vi satt på huk och kramade varandra. Det tog lång tid att åka bort från landet. Det har gått en dag och vi är inte framme än. Det började regna mycket. Vi tog regnrocken på oss. Men plötsligt hoppade det där gänget på tåget. Det blev kaos och alla började skrika. Det var gänget som vi träffade i vårt hus. Den där killen var också med. Ledaren kom fram till oss och plötsligt tog han bort regnrocken från oss. Han kom mot mig och skrek "Hit med pengar" sa han. "Jag har inte pengar" sa jag. Min pappa gav honom pengar. Han slutade inte hota mig. Knvien var så nära min hals. Han skulle döda mig. Jag skrek och grät. Den där killen som såg på mig. Han verkade ledsen och ville göra något. Min pappa kunde inte göra något. Killen gick fram till ledaren och skar ledarens hals och sparkade honom ut från tåget. Mina ögon var så svullna. Jag grät för mycket för att jag trodde inte att någon skulle rädda mig.
Jag vaknade av kvittrande fåglar. Solen sken på min ansikte. Jag tittade runt mig men pappan var borta. Jag började få tårar i ögonen. Jag såg en gammal man som kom fram till mig och sa att min pappa har dött och min bror har försvunnit. Killen kom fram till mig och kramade mig. Vi har hyrt ett rum på hotell. "Vi måste göra något annars kommer de döda mig" sa killen. Han ville följa med mig till USA men efter en vecka dog han och lämnade mig ensam.
Du var min ängel. Du som har ändrat dig till en bra människa för min skull. Du som dödade din kompis för att rädda mig. Du som tog hand om mig hela vägen. Jag fortsatte min väg själv till USA utan honom. Du var den vackraste ängel jag någonsin har träffat.
Maryam Alsaqa 15 år (deltagare i bibliotekets skrivardagar med Cannie Möller sommaren 2010)
* * * * * * * * * *
Utan titel
Jag strosade runt i Centrum. Jag hade en gammal benskada så att jag gick på kryckor. Det var en måndag och solen sken. Jag gick till frukthandlaren och köpte ett par jordgubbar. Mitt barnbarn fyllde 9. Jag tänkte att jag kunde köpa en present till honom men jag visste inte vad 9-åriga pojkar ville ha i födelsedagspresent. När jag kom in i butiken gick jag direkt till kassan och frågade om tips. Precis när jag skulle fråga så kom en man med pistol in och sa:
— Detta är ett rån. Lägg alla pengar i säcken!
Kassörskan blev rädd men lade alla pengar i säcken i alla fall. Han pekade på mig för att jag skulle ge min plånbok till honom. Jag gjorde det och sedan när han hade sprungit iväg ringde jag till polisen. När jag hade sagt var jag befann mig och vad som hade hänt och vad jag hette så försökte jag trösta kassörskan. Det gick inte så bra för att kassörskan bara grät och grät. Men som tur var hade polisen sprungit ifatt rånaren och tog honom till polisstationen och vi fick tillbaka våra pengar. Jag köpte en bil till mitt barnbarn. Jag hoppas att han gillar den.
Alicia Widlund 11 år (deltagare i bibliotekets skrivardagar med Cannie Möller sommaren 2010)
* * * * * * * * * *
Utan titel
De röda lågorna sträckte sig mot den mörka himlen. Explosioner hördes inifrån den brinnande byggnaden och gatan utanför var fylld av brandbilar, ambulanser och panikslagna människor som sprang omkring som bortkomna höns. Vissa grät, andra skrek.
En flicka satt hopkurad i ett litet hörn, längst in i ett av rummen i huset. Lågorna hade flammat upp framför dörren, blockerade den enda utväg som fanns.
Hon satt med knäna uppdragna mot bröstet och armarna slingrade runt benen. För att inte få den tjocka röken i ögonen var hennes ansikte hårt tryckt mot knäna och hennes ögon ihopknipna.
Fönster sprängdes medan lågorna slickade flickans bara armar och hon snyftade förtvivlat, både av smärta och rädsla. Hela hennes lilla kropp skakade.
Det var så här hon skulle dö, det här var slutet. Aldrig skulle hon klara sig undan denna fruktansvärda brand levande.
Elden kom sakta krypandes, åt upp henne, bit för bit, så smärtsamt som det bara gick.
Ett hemskt skrik lämnade hennes läppar för sista gången innan hon sjönk ner på golvet, medvetslös. Lämnad att dö ensam.
Alicia 12 år (deltagare i bibliotekets skrivardagar med Cannie Möller sommaren 2010)
* * * * * * * * * *
Vem är du?
Vem är du?
Som rör dig stressat fram över torget
Vem är du?
Som drar i kopplet till din hund
Vem är du?
Som stressat, men målmedvetet rör dig framåt
Vart ska du?
Är du på väg till en vän?
Vart ska du?
Ska du bara rasta hunden?
Vart ska du?
Eller skulle du köpa nåt i nån affär, och passade på att rasta hunden i samma veva?
Ja, hunden verkar i alla fall vara glad för att han får komma ut...
Antonina 16 år (deltagare i bibliotekets skrivardagar med Cannie Möller sommaren 2010)
* * * * * * * * * *
Gläntan
Där satt någon i gläntan den varma vårdagen i april.
Vem var det?
Jag gick närmare, varför sitter någon i min glänta, min hemliga glänta.
Det är ingen som vet stigen in och solen lyser där. Där brukar jag vara när jag vill vara ifred. Det är stora höga träd runt gläntan.
Jag går fram till personen, hon är ganska lång, runt ansikte och hennes blonda lockar blåser lätt i vinden. Hon blundar och verkar tänka på nåt roligt. Hon ler. Jag säger hej vad gör du här. Hon fortsätter blunda och säger jag har väntat på dig
Anonym
* * * * * * * * * *
Utan titel
Jag blundar och känner hur vinden leker med mitt hår. Hur solen värmer min rygg, och hur fågelkvittret tränger in i mina öron. Blommorna bär en stark doft av sommar. Jag hör lövens eviga lek med vinden, prasslande susande och så levande. Så drar ett moln över solen, vinden och trädens blad slutar att leka och fåglarna tystnar. Då öppnar jag ögonen, reser mig upp och går min väg.
Sandra Törnquist 11 år (deltagare i bibliotekets skrivardagar med Cannie Möller sommaren 2010)
* * * * * * * * * *
Utan titel
Jag blundar och drar fingrarna över de mjuka stråna.
Låter solens strålar leka över mitt ansikte.
Jag låter fåglarnas kvitter sjunka in i mig, djupt in.
Vinden fångar mina gyllene lockar. Jag slår upp ögonen och tittar, tittar på den stora vackra eken. Där bladen gungar lätt i vinden. Där fåglar sjunger.
Eken står där så mystisk. Som om den vaktade en hemlighet, jag visste vilken.
Jag börjar gå mot den. Jag drar handen längs den släta barken. Det är då jag ser henne,
där ute på ängen. Hon sjunger visan hon brukade sjunga för mig innan jag somnade. Hennes midjelånga hår flyger omkring henne. Hon doftar av parfymen hon fick av pappa en julafton för många år sedan.
Mamma, min Mamma som dog i cancer. Jag är inte rädd som jag var första gången jag såg henne. Jag är bara ledsen. För även om jag kan se henne kan jag inte röra henne. Hon är förlorad en av de... En ängel. Hon ler mot mig det är ett sorgset leende. Jag känner tårarna bränna bakom ögonen. Jag vänder mig om och springer. Bort från mamma, bort från smärtan....
Cecilia Sundström 12 år (deltagare i bibliotekets skrivardagar med Cannie Möller sommaren 2010)
* * * * * * * * * *
Det känns som att jorden snurrar för snabbt
Jag hänger inte med.
Jag kommer på efterkälken och och blir bara yr.
Allt känns så nytt.
Allt händer på samma gång.
Kan man bara inte stoppa allt för några sekunder?
Var finns pausknappen?
Men den finns ingenstans.
Den går inte att hitta.
Jag önskar att jag kunde sluta tänka.
Men jag måste tänka för att stilla allt.
Tänka på något annat....
Pauline 14 år (deltagare i bibliotekets skrivardagar våren 2008)
Vill du dela med dig av det du skriver? E-posta dina texter till adressen till höger så lägger vi ut dem här. Välj själv om du vill vara anonym eller inte.
Kontakt
Barn- och ungdomsbibliotekarie
Tel: 08-731 46 64
E-post: moa.stockstad
Telefontider: Vardagar 9-17
Mer information
Nedanstående länkar går till webbsidor där man har möjlighet att publicera texter, diskutera och komma i kontakt med andra som skriver.
